Jag säger nej!
För något år sedan dog en kille jag känner när han kvävdes i sina egna spyor. Det var på grund av en överdos, det var på grund av drogerna. I kyrkan i Söderköping var vi ledsna och rädda. Då startade vi ett arbete som går ut på att vi säger nej. Vi är överens om att vi säger nej till droger.
Varje Tisdag har vi en träff och varje Tisdag gör vi olika saker. Idag gick man runt på stationer och fick göra olika saker. På en station satt Eva-Lotta och min bror, Max. Dom pratade om att säga nej. Alla fick dela någon gång när vi sagt nej.
Sedan berättade min bror om sitt missbruk... Vad det gjorde med honom, hans liv och vad det fick för konsekvenser.
När man blir beroende så betyder knarket plötsligt mer än allt annat. Man blir någon annan. Det jobbigaste är att det börjar med ett leende och med någon du tycker om som säger "Men skaru inte ha lite?". När det är någon man litar på så blir det svårare att säga nej. Men man måste säga nej. Vi måste hjälpa varandra att säga nej. Det förstör så mycket.
Jag minns en gång som jag sa nej... Min bror var kanske 16 år och blev arg på min syster för att hon inte gav honom hennes pengar så han började slåss. JAg minns det som att jag stog i ett hörn när min bror var på väg att strypa min syster. I vanliga fall brukade jag låsa in mig på toan och ringa mamma men den här gången skrek jag. "Maxen, sluta!" Max släppte Hanna och gick fram till mig och kollade mig i ögonen med en blick som var svart. Jag har aldrig vart så rädd som jag var då, för Max var inte Max men då visste jag inte att han var påtänd. Nu förstår jag det. Han tittade på mig och vände och gick ut ur lägenheten... Beroendet ledde till mycket annat, mycket som skadade folk, mycket som skadade vår familj.
Som anhörig blir man medberoende, jag har kämpat så mycket för Max och med Max. Jag gömmer fortfarande mina pengar i mitt rum.... Jag är så jävla glad att det är över.
Jag behövde skriva något om detta till någon! Samtidigt vill jag sprida det! Säg nej för fan! Hjälp någon annan att säga nej... Drogmissbruk är som en djup brunn. Det går enkelt ner men för att komma upp behövs hjälp, det är svårt och det tar mycket längre tid.
Varje Tisdag har vi en träff och varje Tisdag gör vi olika saker. Idag gick man runt på stationer och fick göra olika saker. På en station satt Eva-Lotta och min bror, Max. Dom pratade om att säga nej. Alla fick dela någon gång när vi sagt nej.
Sedan berättade min bror om sitt missbruk... Vad det gjorde med honom, hans liv och vad det fick för konsekvenser.
När man blir beroende så betyder knarket plötsligt mer än allt annat. Man blir någon annan. Det jobbigaste är att det börjar med ett leende och med någon du tycker om som säger "Men skaru inte ha lite?". När det är någon man litar på så blir det svårare att säga nej. Men man måste säga nej. Vi måste hjälpa varandra att säga nej. Det förstör så mycket.
Jag minns en gång som jag sa nej... Min bror var kanske 16 år och blev arg på min syster för att hon inte gav honom hennes pengar så han började slåss. JAg minns det som att jag stog i ett hörn när min bror var på väg att strypa min syster. I vanliga fall brukade jag låsa in mig på toan och ringa mamma men den här gången skrek jag. "Maxen, sluta!" Max släppte Hanna och gick fram till mig och kollade mig i ögonen med en blick som var svart. Jag har aldrig vart så rädd som jag var då, för Max var inte Max men då visste jag inte att han var påtänd. Nu förstår jag det. Han tittade på mig och vände och gick ut ur lägenheten... Beroendet ledde till mycket annat, mycket som skadade folk, mycket som skadade vår familj.
Som anhörig blir man medberoende, jag har kämpat så mycket för Max och med Max. Jag gömmer fortfarande mina pengar i mitt rum.... Jag är så jävla glad att det är över.
Jag behövde skriva något om detta till någon! Samtidigt vill jag sprida det! Säg nej för fan! Hjälp någon annan att säga nej... Drogmissbruk är som en djup brunn. Det går enkelt ner men för att komma upp behövs hjälp, det är svårt och det tar mycket längre tid.
