ibland orkar jag skriva någonting....

Alltid är det nått..... Nu är snart skolan över det börjar ordna upp sig med teatern och syster mår relativt bra. Men det är alltid nått.....

Jag vill inte att det ska vara hans verk. Men risken finns och han kan vara så läskigt iskall det är så att jag ryser. till skillnad från mig som inte kan titta någon i ögonen när jag ljuger så tror han själv på sin lögn. Att inte veta hur det är tar kol på oss alla. Att mamma står och gråter nere i köket förvånar mig inte men gör ont inuti. Jag klarar inte heller hur mycket som helst och det har varit mycket på sista tiden.

Natten när "hon" inte mådde bra så grät inte jag förens vi kommit hem, städat upp och jag var ensam. Innan dess var det mammas tur att gråta och min post att torka tårar. Just då var jag stål människan och "hon" klammrade sig fast på mina axlar samtidigt som hon rev sig själv. Visst klarade jag av att stå stark....en liten stund. Men det smärtade innuti. Att känna den maktlösheten. jag klarade det enda tills jag inte kunde egna mig åt annat än mina egna tankar......

RSS 2.0